Idag blev det officiellt att foderföretaget Krafft och avelsvärderingsnämden ( AVN ) ska ha ett hingstpris vid Bruksprovet 2008Med bakgrund av att det totala antalet hingstar till bruksprov ökat och de hingstar av dessa anmälda som är svenskfödda minskat så har man nu beslutat att det skall delas ut pris för att stimulera hingstägare och uppfödare att i större utsträckning ta fram svenskfödda unghingstar till prov i ASVH:s regi.
Kriterierna för att hingsten skall vara aktuell för priset är:
Den skall vara svenskfödd
Hingstens far skall vid betäckningsåret ( då den godkända hingsten ” tillverkades ”) varit godkänd av ASVH att verka inom avelsprogrammet, på plats eller via importsperma
I händelse att valet står mellan två hingstar med samma index, så avgör AVN, vem som priset skall tillfalla utifrån hingstens avelsvärde för svensk hästavel
Priset som skall utdelas är ett belopp om 50 000,- vardera till årets svenskfödda 4 åriga dressyr- resp. hopphingst vid bruksprovet. Fördelningen av summan är 40 000 till hingstägaren och 10 000,- till uppfödaren!
Jag tycker att initiativet är jättebra på det stora hela MEN jag tycker inte om att ASVH som en avels- och uppfödarorganisation fördelar pengarna enligt följande 40000,-/10000,- Visst man har säkerligen tagit med hingstägarens stora utgifter och risker för att få fram en godkänd hingst till provet vad det gäller inköp utbildning, bruksprovskostnader etc.
Vore det inte bättre att fördelningen hade varit lika stor till båda parter ? Det är ju inte förrän jag som uppfödare låter bli att skära mina unghingstar som hingstägaren har några hingstämnen att köpa! På detta viset så känns det som att hingstägarens arbete och utgifter skall ha större uppskattning än stoägarens arbete och utgifter och detta av vår sk. uppfödar och avelsorganisation!
Nej det får mig som uppfödare att bli besviken! Jag kommer fortsättningsvis att noggrant tänka över dem ev. hingstämnen jag tycker mig ha här hemma framöver. Kanske prisbilden blir en annan? Om inte annat så får jag väl bli hingstägare själv istället för att bara vara uppfödare så att jag också blir rättvist värderad för mitt arbete i den svenska aveln.
Inget ont om hingstägare/hingsthållare, dom gör ett fantastiskt jobb, tar stora risker och lägger ner enorma pengar för den svenska aveln, men stoägare och hingsthållare lever i symbios med varandra och bör därför bli likadant värderade för sitt arbete…
Ytterligare en reflektion är att: - Om nu antalet svenskfödda hingstar anmälda till bruksprov minskar, så undrar jag vad det beror på ? Är den svenska uppfödaren för snabb med att skära dessa unga hingstar ? Eller är det så att hingstägarna inte hittar några svenskfödda hingstämnen ? Letar man man överhuvudtaget svenskfött ? Letar man hingstämnen efter sina egna hingstar tex ? Eller vågar man inte satsa på att köpa svenskfödda hingstämnen med rädsla av att dessa skall ratas av uppfödarna som godkända hingstar då de är svenskfödda ? Det sista tror jag själv inte på då tex. den godkända hingsten Hip Hop fick ett mkt stort antal ston till betäckning förra året. Han är för mig ett ypperligt exempel på vad man som svensk uppfödare ( och hingsthållare ) kan få fram med ett bra avelssto med ett starkt möderne och en bra faders hingst ( Feliciano)…
Helen Eriksson ” besviken” uppfödare
